Usch ja.

En snitzel (eller hur det stavas) och 1½ matsked potatis mos senare(detta var min frukost och lunch) känner jag hur toan skulle kunna bli min bästa vän just nu. Det känns hemskt med denna känslan, jag vill inte ha denna känslan.
Denna känslan gör faktiskt att jag börjar bli rädd över hur det kommer vara efter jag har fött, vet att jag var skit dålig på att äta efter Julia föddes och då mådde jag inte ens så här dåligt i slutet.
Hur kommer det gå denna gången?
Jag vill liksom inte få någon slags anorexi eller bulimi, och det är det som skrämmer mig att detta kan leda till något sådant, jag vet ju att jag kommer vilja bli smal och så igen men verkligen inte på det sättet, det sättet det ska gå till på är promenader med barnvagnen och kanske någoon gång på gym, inte pga ätstörningar.
Är det någon som kan svara på hur man kan undvika något sådant när man känner att man inte kan äta och bara vill spy?
Detta är också skit jobbigt då jag alltid har älskat mat, bakverk, sötsaker allt som har med mat och sådant att göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback