Vika ut.

Alltså jag kan inte tycka att jag viker ut min sambo särskilt mycket när jag säger att jag inte tycker att han hjälper till tillräckligt hemma. Det tror jag är ganska vanligt om man går hemma och är mammaledig.
Fick en sådan dum kommentar att de ska vara mitt jobb att fixa allt hemme och ta hand om en snart 11 månaders bebis. Alltså du var anonym när du kommentera men jag kan knappast tro att du har några barn.
Det är riktigt kämpigt att underhålla en snart ett åring hela dagen, lyckas hinna med att städa av utan att hon rycker ner saker eller kastar ut alla leksaker innan jag är klar. Att lägga ner tid i köket för att det ska finnas mat varje gång sambon kommer hem för att vara snäll för att han ska bli glad när han kommer hem.
Visst jag håller gärna på hemma med allt som kommer mig för, men man behöver faktiskt ambyte ibland och få lite hjälp så man slipper tänka på allt hela tiden.
Dem som har barn förstår att det finns mycket att göra när man är hemma med sitt barn så man hinner inte hur mycket som helst, man vill känna att man är stöttad och att man kan få hjälp utan att tjata.
Det är slitit att vara mammaledig fast det kanske verkar vara en riktigt lätt lek.
Är så trött på dem som säger att dem har ett perfekt förhållande, att det är fel att alla har sprikor i sitt förhållande och så. Men jag tror inte på er som försvarar er så djupt i att man inte har problem i sitt förhålande, då måste man ju se saker med blinda ögon. Alla har olika problem, olika små och stora men inga är perfekta.

Gammal bild från 08

Blir så irriterad.

Usch blev så irriterad på jonas nyss.
Han ska på julbord, visst fine. och han ska träffa sina arbetskamrater tydligen nu, så han har gått, men ingen tanke på att göra något när han kom hem. Han bara satte sig på sitt arsle och gick och duschade och fixade sig och drog sen igen. Alltså seriöst man kan inte plocka undan lite, man kan inte fråga lite snällt om ens dag. Nej nej det var för mycket begärt, han tyckte det var viktigare det som handlade om honom och om vad dem på jobbet äter och hur ofta dem äter. Men va fan bryr jag mig om det? Jag skiter väll i hur folk äter och när.
Jag har iaf sagt mitt att han inte får dricka sig full för då är det inte en chans att han får komma in i natt, och han får ju skylla sig själv om han ska sitta där med sina arbetskamrater innan i en timme utan att dricka något, det är ju inte mitt problem. För förra Julbordet skulle han inte dricka för då hade jag gått så långt i graviditeten men ändå kom han hem full och sluddrandes, så inte en chans att han ska dricka så denna gången också, blir så irriterad och äcklad av att han inte kan dricka som en vanlig människa. Man behöver inte dricka sig full bara för att man ska umgås med folk.
Om man tror det så är det ju något fel på det hela.
Men det tror jag också att det är, för han och hans kompisar umgås ju inte heller utan att dricka så varför inte växa upp och tänka på att det finns andra också?
Jag skulle vara mer öppen för det hela om det inte var så han han ljög för mig under hela förra graviditeten.

Humöret på topp? NEJ

Mitt humör var inte på topp igår när jobas kom hem vid 5 en timme senare än han slutade, han har på senaste dagarna kommit hem och inte gjort ett skit. Jag har lagat mat, bakat, städat och pyntat. (tvätat och sådant görs ju alltid av mig av någon anledning) Så han fick en bra utskällning för det, visst att jag är hemma hela dagarna men tar ju hand om Julia, Mår konstant illa och försöker få allt att gå ihop, men varför är det bara jag som ska få allt att gå ihop?
Nej man ska ju vara två som hjälps till. Och visst jag blir för slapp och gör allt ibland och helt plötsligt slår det mig att han faktiskt bör vara med och hjälpa till och det är då jag blir så sur. Finns inget annat vi bråkar om förutom hur det hjälps till hemma.
Julia sover för den delen och det tänker faktiskt jag också göra.

Så söt han är idag.

Idag har Jonas varit så underbart gullig, han dammsög när han kom hem från jobbet värmde på maten jag hade lagat och leker med Julia och just nu badar hon. Känns riktigt bra att han har kommit in att ta ansvar för henne iaf just nu. Jag trivs med att göra lite saker hemma om dagarna, men inte om jag ska göra allt, så detta passar sig ju bra, han behöver ju inte göra så mycket räcker med att laga någon mat och kasta in tvätt i tvätten eller bara dammsuga lite.
Blir en bra kväll detta.

Go morgon go morgon.

Idag är en bättre dag, vi pratade igenom allt igår kväll. Jonas tyckte att han kunde fortsätta jobba och hans mamma skulle ta hand om Julia. Det tycker inte jag, och vi var faktiskt överens om det 4 gånger sedan september.
Så nu är vi iaf överens att han ska ha största ansvaret för Julia och inte hans mamma. Så hon får gärna vara barnvakt 1-2 gånger i månaden och inte som det är nu varje gång jag ska jobba.
Vi var ganska bra på att bråka igår faktiskt, men det var inte mycket skrik och sådant iaf, utan vi fick båda ur oss det vi känner.
Och Jonas tog hand om Julia en del när han kom hem igår, först såg hon frågande ut men efter han hade lekt med honom ett tag så skrattade hon iaf åt/med honom vilket inte händer så ofta. Så förhoppningsvis så kan dem umgås mer med varandra så dem lär känna varandra.
Och nej allt är inte Jonas fel, det har jag aldrig sagt, Jag har varit för snäll och lat (fast ni kanske verkligen inte tror det) jag ha rinte orkat angagera mig i det hela när vi varit överens men men ingen har ett perfekt förhållande, och kommer någotn och säger att dem har ett perfekt förhållande. Och påstår dem det så är det bull shit! Skillnad mot andra så ljuger jag inte i min blogg om att allt är bra när det inte är det. Varför ljuga? och varför skriva negativa kommentarer om ni ändå inte vet hur allt ligger till?

Ojsan hojsan

Har jobbat hela dagen till fem och sedan hade Jonas lagat mat och gjort sallad, städat hade han också gjort och köpt en buket rosa rosor till mig, ibland kan han vara gullig.
Men kanske inte så konstig när han höll mig vaken två timmar i natt med hans snarkande, det är fan det värsta som finns när människor snarkar så mycket så man vaknar  och inte kan somna om till det.
Om jag inte skulle jobba hade jag nog skitit i det och lagt mig på soffan, men i natt tvingade jag faktiskt ut honom på soffan för 2 gången på ett år. Jag kan få för mig att sova på soffan iaf en gång i veckan pga snarkningara.

Hur ska man orka allt?

Hur ska man orka ta hand om Julia ordentligt om jag mår så här illa?
Julia är vekligen det viktigaste och sedan kommer bebisen i magen sedan Jonas och sist jag.
Så prioriterar jag allt, jag försöker att Julia ska vara glad och trivas hela tiden, att det ska vara rent hemma, tvättat och att det finns mat på bordet när Jonas kommer hem, men när sk amna börja ta hand om sig själv då?
Varför känns det alltid viktigare att ta hand om alla andra än sig själv??

lalala

Vi är nu på väg mot mamma. Får se vad det bjuder på Sen ska vi till Jonas föräldrar, för det var ju inte så att jag menade igår att vi inte ska åka dit och så utan att jag kanske också vill träffa mina någon gång. Jag uppskattar faktiskt Jonas föräldrar jätte mycket dem är helt underbara så. Jonas och jag är faktiskt riktigt överens idag. Det är ju inte så ofta vi bråkar och så längre. Kanske en gång i månaden men det tror nåd nog verkligen inte när man läser här. Då tror man nog att vi bråkar hur mycket som helst men så är inte fallet. Jag hotar inte med att ta Julia ifrån honom och jag hotar honom faktiskt inte alls.

Hotande?

Det var inget hotande med att ta Julia ifrån Jonas, så länge jag har mina ledighetsdagar kvar kommer jag ta hand om henne, det var inget hot att han inte skulle få träffa Julia, Jag ska inte ens behöva försvara mig i min egen blogg när någon anonym kommenterar.
Men iaf jag skulle aldrig ta henne ifrån honom, hon betyder nog lika mycket för honom som för mig, men iaf så skulle jag inte släppa henne själv till honom mer än 1-2 helge rpå en månad så länge jag har mina ledighetsdagar.
Men nu bor vi ju ihop vi är sams och det spårade bara ur det hela tidigare, och allt kanske inte är precis som det verkar här, ni kan ju tolka allt på erat sätt medans jag menar på ett helt annat sätt.
Jaja men iaf ska folk attakera den som skriver om sitt liv hur dem har det och någon missförstår det så är det ju inte mitt problem, håll då era kommentarer till er själva och tänk ni kanske inte heller är så snälla hela tiden..

Sams.

Vi är inte osams så länge någonsin någon timme som högst.
Hoppas han försöker hjälpa till lite mer och sluta sluka så mycket av min energi så jag inte känner att jag skulle vilja dö från allt för att slippa allt jobbigt. Men jag skulle aldrig ta livet av mig Julia betyder för mycket.
Se om han kommer hjälpa till nu när han verkligen vet vad jag tycker och känner.
Vi har tittat på film tillsammans på kvällen nu och den var bra.
I morgon ska vi ut till mamma och fika lite, och sedan lämna lite hos pappa sen får vi se.

Brytit ihop.

Har haft en dålig natt och en dålig dag.
Sov nog ungefär 3-4 timmar i natt och idag har jag bråka en del på Jonas.
Det är om mycket vi har kommit överäns om som han inte håller och som han skyller på at vi inte alls har kommit överäns om. Men efter att han har tänkt över många av sakerna ett tag så kommer han på att vi varit överäns om dem.
Var så trött på honom att jag berättade för 100 gången att han suger all kraft ur mig, att det inte finns någon kraft kvar och att han tar mycket mera kraft ifrån mig än Julia.
Jag berättade också att hans beteende får mig att ofta vilja ta livet av mig för att jag inte orkar.
Och det är verkligen sant.
OCH KOM INTE OCH SÄG ATT VI SKA DISKUTERA FÖR VI HAR DISKUTERAT SAMMA SAKER TUSEN GÅNGER!!!
Jag sa de att jag vill inte leva i detta det är ett helvete för mig att behöva sköta allt, och att jag sedan inte träffar mina föräldrar med Julia så ofta för att han väljer att vi ska åka till hans föräldrar 3-4 gånger i veckan.
Det sårar verkligen att det är så.
Förhoppningsvis förstår han det hela eller så kan han drömma om att ha de som det är nu, för om han fortsätter så drar jag med Julia och så får han vara glad om han träffar henne en gång i månaden.

Lite lugn och ro.

Hade lite svallningar i mitt huvör tidigare när jag pratade med Jonas, då jag irriterade mig på att han aldrig kan svara på mina frågor jag ställer, Spelar ingen roll om det är en fråga om hur han mår eller om hur varmt det är ute. Han svarar typ aldrig på frågorna, så ett litet utbrott men sedan blev allt lugnt på en gång.
Nu ska han försöka svara på sakar när vi pratar, för de värsta som finns är folk som inte svarar eller typ cäger "jag vet inte"..
Men som sagt sams utan att det ens blev något riktigt bråk, utan bara svallande från humöret.
Ibland kan man tröttna på att sitta i soffan och leka med sin underbara vita nalle som mamma helst skulle ta själv.

Hejsan,

Ha inte skrivit något på dem senaste dagarna för att jag har inte varit hemma och sedan så bråkade jag och Jonas ganska starkt tills han insåg att jag faktiskt hade rätt i de jag försökte säga vilket var "Jag orkar inte jobba, komma hem och se att de behövs städas, tvättas och att jag ska behöva laga mat, för att sedan gå upp och ge Julia mat på natten, och sedan samma sak igen"
Han hade inte förstått det hur mycket jag en försökt säga det till honom. Så han spänderade natten mellan onsdag och torsdag ute hos sin mor och far, för han var så sur medans jag var ledsen över det hela och hoppades på att han ska försöka. Men han hade inte förstått hur jobbigt det var fören jag började ifrågasätta om han hade velat ha de så när han jobbade och han inte ville ha det så. Och varför man inte gör samma saker tillbaka när man är hemma.
Men iaf är vi sams just nu efter alla om och men. Men inte konstigt att man kna bli osams om man känner att man behöver göra allt själv.

Gårdagen helt sabbad.

Gårdagens kväll så hade jag fixat så Jonas och Jag skulle äta på K14. Jag hade bokat bord och sådant i förväg och så, å Jonas viste inget fören vid lunch igår.
Det var ju trevligt och bra mat fick vi, bestälde faktiskt en cider och en drink. Jonas hade ju fått i sig två stora öl innan jag fick i mig min cider ens, men det gör ju inte mig något.
Sedan hem till stackars Asia som hade fått vara med en skrikande unge, Julia somande dedan klockan tolv ca.
Och Jonas åkte med Fille bort ett tag för att dricka och umgås ett tag, det är ju FINE men när han kommer hem full som satas, och han spyr ett flertal gånger på toan så jag inte kan sova i natt så kastade jag faktiskt ut honom så han fick sova på soffan. Sa till och med att det är värt att lämna honom om an inte kan dricka som folk, för vem dricker sig full när man vet att man har ett barn hemma som man ska ta hand om och när man vet att man ska ut och åka med bilen på morgonen.
Men här sitter vi nu i lägenheten och jag vägrar prata med honom fören han beter sig somi en vuxen.
Funderar till och med på att skita i att gå på kalaset i kväll och vara hemma så jag slipper sitta när och hålla god min när jag bara känne irritationen inom mig.

Förhoppningsvis

Har börjat blivit lugnare som person accepterat att saker kan gå emot en.
Hoppas att Jonas håller med om att mina utbrott har blivit färre.
Kanske har dem inte blivit mindre men iaf färre. Känns liksom ganska bra att det går åt rätt håll.
Men det kanske har något med att jag inte blev sur så ofta när jag var lite. Kommer knappt ihåg att jag blev sur många gånger inte.
Kanske kommer alla utbrott nu.
Och hormonerna gör det nog inte så mycket lättare heller, men nu är det iaf på väg mot en ljusare tid iaf.
Nej jag känner själv att mitt umör behövs arbetas på men att bara blivit osams en gång på ca 3½ vecka är ju ett under. så jag ser liksom att det går frammåt, det kanske ingen annan gör, men det är ju inte samma sak.
Jag förstår att det är svårt att se det för det tycker jag ju själv på andra som verkar bråka massa massa, så bråkar dem säkert inte så mycket som man tror och tycker, man kommer bara ihåg att dem bråkar mycket.

Ok

Okej flytta är kanske att ta i men irriterad var/är jag. Känns så jobbigt att allt man ber om inte blir av.
Det är verkligen jobbigt.
Visst jag går hemma på dagarna med Julia och jag hinner ofta göra ganska mycket, men när jag ber om sådana små saker som att fixa diskmaskinen, och sedan gå hemma dag efter dag för att se att inget händer med sådana saker driver en till at bli galen. Framför allt att det är sådana lätta saker.
Och mina stackars lampor då, förhoppningsvis fixar Jonas ny likadan lampa i morgon för det ska vara dem där lamporna, dock är dem nog slut, men de är ju inte mitt problem, inte jag som haft sönder dem.
Men men accepterar att allt faktiskt kan vara skit ibland, men jag hatar sådana saker det förstör ju Julia att bo så här, jag har försökt att få det bättre, och det blir bättre i en dag sedan är allt tillbaka till som det var innan.
Förstår inte hur det kan vara så, Om han säger åt mig att det är något han vill att jag ska göra gör jag det direkt och oftast ordentligt därför irriterar det mig så mycket.
Jag vill inte att Julia ska få mitt humör att bli sur över sådant här skit och jag vill inte att hon ska bli slö som sin pappa heller.

Nu har humöret lugnat sig

Ja ni, något är ju fel på mig.
Allt är lugnt igen, jag har inte bråkat överhuvudtaget, bara poängterat vad han har lovat att göra och sedan frågat hur det gått med det.
Han insåg nog ganska fort endå att allt han hade lovat stod kvar på den platsen som han lämnat de.
Lite jobbigt att behöva fråga eller tjata för att få något gjort, men det är okej.
Det var värre för ett tag sedan då jag blev rasande så fort det var så här.
Men nu tar jag de med ganska mycket ro och låter det fortsätta se ut som han lämnade det.
man har ju endå tillräckligt med en bebis, på något sätt så har det blivit lättare att blunda för allt skit som ligger överallt, men det är endå ganska svårt så man får ju blunda på ganska bra, så som i köket med disken då låter jag bli att ens gå in där om jag verkligen inte måste, och drar mig för att göra det så mycket som möjligt.
Men det är ju bara att börja acceptera att det är stökigt för lillan kommer ju vara duktig på att stöka ner också.

Irriterad som satans

Jag är irriterad! irriterad som satans, men jag bråkar inte för de.
Jag har frågat Jonas om vart färgkortet är som han skulle hämta på väg hem från jobbet, nej det har han inte hämtat.
Jag frågar om vart brandvarnaren är som han skulle köpa i lördags är. Nej en sådan har han inte köpt.
Jag går förbi hallbänken och ser att allt ligger kvar sm det gjorde för en vecka sedan som jag bad honom lägga undan och upp.
Jonas böt blöja på Julia när han kom hem, den låg kvar på vardagsrumsbordet tills jag kastade den för att det är äckligt.
Inte är pappret borttaget i köket där det är målat. (dock i fel färg).
Toa pappret som jag bad honom om i lördagskväll som han skulle ställa undan när han endå skulle gå in där står kvar.
Så små simpla saker som jag har bätt om och inget har hänt.
Inte har jag begärt stora saker som hjälp senaste 1½ veckan?
Det är bara det och att plocka ur diskmaskin som hjälp, den är iaf urplockad och i plockad efter att jag irriterat sagt åt honom att det är äckligt att det står som de gjorde, och att det inte spelar någon roll om Julia sover när han ska göra de inte fan vaknar hon av att man plockar med disken.

Allt har varit bra

Dem senaste dagarna har allt varit på topp hemma,
Inget bråk mellan Jonas och mig, inget att behöva trippa på tå.
Julia sover bra på nätterna, hon är vaken mycket på dagarna, man kan leka tillsammans, prata och skratta.
Städningen hinns med, tvätt och allt annat också.
Inget som tär på förhållandet längre och allt känns så bra.
Slutade med mina piller också måste prata med en om nytt preventinmedel för bara av att sluta med dem blev allt bättre, kanske var det dem som spädde på humörsvängningarna.
Men känns iaf jätte bra som det är nu, inga bråk som kan sätta sina spår på Julia inget alls bara glädje och kärlek, visst diskutioner finns fortfarande men inga bråk och det är ju så det ska vara.

Vilket tråkigt väder

Julia sitter i sin sitter och försöker dra i sina fjärilar som hänger över den.
Jag har hunnit vika några tvättmaskiner tvätt och väntar på en full torktummlare med barnkläder så det blir mycket att vika, mend et hinns väll med denna tråkiga gråa dag.
Det skulle behövas dammsugas igen men det får nog Jonas ta en sväng med när han kommer hem, det är ju inte precis svårt. och jag lagar ju maten så det är väll bra råättvist att han ska dammsuga när jag alltid (nästan) lagar mat?
Dock har han ju försökt hjälpa till mer på senaste dagarna man nu är det inte de som stör mig utan att det knappt finns några kort på mig och Julia, alla kort har jag tagit själv och då kommer ju inte båda med helt, uran det är bara våra ansikten, riktigt riktigt tråkigt.
Har sagt till Jonas att han måste ta minst tio kort på oss varje vecka. ska bli intressant om han gör det. Och det är inte för att jag vill ha tio kort av oss varje vecka utan för att han ska komma igång med att ta kort på oss när det händer något eller när hon är som sötast och skrattar och så. Men man ska ju som sagt inte ha för höga förväntningar.

Tidigare inlägg