känns så bra.

Nu när vi har berättat för alla om den lilla parven som ligger i magen och guppar i v.7 tror jag det är men gått ut med v.6 för det vet jag iaf har varit. Jag vet inte varför jag ville att vi skulle gå ut med allt så tidigt denna gången, men jag tror att det är för att jag redan börjar må lite illa och jag kommer ihåg hur illa jag mådde med Julia och att jag inte vill att folk ska tro att man börjar bli sjuk eller så när man försöker få orken att räcka till. Den 17 november ska vi på inskrivning, då ska Jonas följa med denna gången också, han tyckte det var onödigt när han var med förra gången, men jag vill ha honom med mig på första mötet. Om Julia får följa med återstår och se, men tror vi har med henne hon är ju ändå så lugn. Så som det ser ut nu så kommer storken med bebisen i Juni, kan inte ens vänta till dess känns som dessa få veckor som vi redan vetat det går sjukt långsamt men ändå hur fort som helst när man har ett barn till att ta hand om. Men jag är rädd, rädd för att inte räcka till för dem båda, att Julia förlorar tid med oss, att dem blir osams om presenterna dem får, Att dem tycker att det är fel att dem ska få dela rum och göra det andra till ett lekrum ist för varsit rum. Så mycket som skrämmer mig, saker jag inte kan göra så mycket åt, saker som jag inte kommer att märka av fören det kanske är försent.
Tre kommer bli fyra! (förhoppningsvis och inte 5 :P )

Berättat för alla nu.

Idag har vi gått ut med det hela!! Ja tidigt gick vi ut med det till alla denna gången förra gången väntade vi med att berätta för alla tills efter ultraljudet, denna gången berättar vi redan för alla för jag mår illa och tycker det är jobbigt att göra det och ta hand om Julia utan att kunna visa något. Alla verkar glada över det hela, men man vet ju inte vad dem egentligen tycker men det är ju skit samma då har jag ju min viktiga familj. Därför är bråket igår som vi hade inte så konstigt, för hormonerna rusar verkligen och detta var vårat första bråk på över en månad. Hoppas detta går bra och att det kommer en frisk krabat till oss i Juni och Julia får ett syskon.

Den stora kärleken

Den stora kärleken i ens liv är ju verkligen ens barn.
Visst är ens partner också den stora kärleken i livet, men den kärleken kan verkligen inte jämföra sig med kärleken som man känner för sitt eget barn.
En kärlek som man verkligen inte kan förstå om man inte har barn.
Folk som inte har barn säger ändå att dem förstår, dem som är gravida brukar också säga att dem förstår.
Men kan säga att man itne förstår fören barnet är i ens famn redan då finner man en kärlek starkare än någon annan känsla av kärlek som man kunnat haft tidigare.
Så att leva med två av sina största kärlekar förgyller ju verkligen allt, hela vardagen blir lite lättare, och man känner som man flyger på små rosa moln fast man ibland har det riktigt jobbigt, och att det kan vara dessa som gör det jobbigt så förlåter man dem så fort man tittar åt andra hållet.
Ni två e mina sötnosar

Min förlossning

Klockan 14.00 i fredags så skulle vi på bedömning, men tackvare att vi var tidiga fick vi komma in tidigare på bedömingen dem började redan klockan 13 ist. Där gjorde dem ultraljud, mätte barnet, kollade fostervattnet och gjorde en gyn undersökning.
Dem kom där efter fram till att sätta igång mig för att jag var öppen 3 cm och hade lite fostervatten.
Så då blev det att vandra ner till förlossningen.

Väl nere på förlossningen blev jag plaserad i ett rum på en gång, dem satte på ctg och den där som mäter värkarna och barnets hjärtljud. Sedan tog dem hål på min hinna. (vilket var ganska obehagligt, framför allt när man inte vet vad som händer) DDroppet blev påkopplat och allt satte igång,
I början gick det ganska långsamt öppnade mig ca 1 cm i timmen första två tre timmarna, värkarna blev värre och värre men var fortfarande uthärdliga.

Det blev mycket att förflytta sig för att hålla allt igång, sprang runt med gåbord, satt på bobatboll och låg i olika ställningar i sängen, Och från ingenstans så blev smärtan outhärdlig och dem blev tvugna att lägga ryggmärgsbedövning, och det var tur att dem gjorde det.

Värkarna fortsatte och helt plötsligt gjorde allt så otroligt jävla ont igen, och då visade det sig att ryggmärgsbedövnings sladden som pumpade in smärtlindringen hade åkt ur, så det blev att sätta en ny. Och det var ju inte så kul framför allt när man är tok rädd för sprutor.

Sedan gick det fort, krystvärkarna tog fart och jag blev hysterisk, dem sa också om att bebis inte var ute inom 45 min skulle dem ta ut henne med hjälp av sugklocka, men då skrek jag tills jag fick sugklockan och jag är så tacksam över att ha fått använda den så.
När hon väl ville ut tog det tydligen 15 min sedan var hon här.
Dem slängde upp henne på min mage och försöktefå henne att börja skrika, och det gjorde hon.
Vilken upplevelse.

Några stygn och en dusch senare åkte vi upp till BB och stannade däe en natt innan vi äntligen åkte hem med våran skatt.

känner mig svår andad

jag känner mig just nu svår andad. Förhoppningsvis så av det för att organen i kroppen håller på att lägga sig tillbaka på sina platser. Doktorn undersökte nyss prinsessan och hon verkade må jätte bra vilket är skönt att höra. Just nu ligger hon i min famn och sover sin skönhetssömn. Bebisen och föräldrarna i rummet brevid hörs jätte bra in till oss eftersom dem inte stängt sin dörr vilket irriterar mig. Jag vill ha lugn och inte massa folk som tittar på mig när jag ska på toa.

03.46

i natt kom hon äntligen 03.46 så klev hon in i denna värld. Efter tolv timmar av värkar så fick hon lite hjälp ut med sugklocka. Kan tycka att det är helt underbart att få använda den annars skulle det tagit tid och jag hade inte orkat. Nu är vi på bb och ska försöka sova efter att ha varit vaken 27 timmar i sträck. Berättar mer när vi kommer hem och lägger upp bilder då. Vi åker för den delen hem i morgon.

Det är igång

allt är igång. Jag har till och med fått ryggbedövning efter att ha brytit ihop. Men bebis har inte velat komma ut ännu. Men allt är iaf igång. Uppdaterar med bild och allt när det är klart.

väntan

har gjort ett ultraljud nu och tagit blodtryck, och legat i ctg och så. Nu väntar vi på läkaren och vad hon/han ska säga om det hela. Återkommer med vad som händer. Förresten får till och med ha mobilen igång just nu vilket är skönt.

Uppdatera er.

Jag är nu på väg till Uppsala, jag kommer uppdatera er så fort jag vet något om vad som kommer att hända. Om jag så ska blogga från mobilen, känns som om det är så skönt att kunna uppdatera alla om vad som händer. (kanske lite fötter) nej men skämt och sidor. Så meddelar jag här när jag fått prata med sköterskorna och det.

Rädslan är här

Nu är rädslan här ganska bra kan jag meddela, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Jag har nu blivit rätt som satans för att snittas, vet inte hur stor chansen är på att man kommer bli det. Men chansen finns ju alltid och jag är rädd.
Jag är ju skit rädd för sprutor det räcker ju, men om dem skulle få för sig att snitta kommer jag bli rädd som satans, det finns ju inte precis chansen till att säga nej till det heller. Eller jo man kan säkert säga nej men dem lär ju inte lägga snitt på bordet fören dem tycker man behöver det.
Och nu har jag blivit nojjig att bebis har fastnat där inne så dem måste snitta. Men jag vet inte hur stor chansen är till det heller, dem sa ju ändå att bebis var liten, men man vet ju aldrig.

Ska ta och klä på mig och äta frukost nu tycker jag förtjänar att vara lite lat medans Jonas plockar undan lite av det sista som han har släpat runt. Det är ju ändå inte han som kommer att pinas så mycket, så detta blir nog bra i slutet ändå.

Bra nu kom nojjan över att dem kan skicka hem en igen, tur att min hjärna verkligen får slappna av, min kropp får kanske inte heller slappna av så mycket av detta. Hatar att vänta på saker, så denna dag kommer gå så sakta, men ska fördriva lite tid att åka till ICA och handla nya hörlurar och lite frukt och sådant att ta med oss.


6 timmar

Om 6 timmar så ska jag befinna mig i Uppsala, så spänd på det hela. Ska till bedömningsavdelningen först iaf det vet jag. och där hoppas jag nu att dem bedömmer att det är dags att sätta igång det som barnmorskan sa. För jag har inte sovit många timmar dem senaste dagarna och nätterna, Jag somnar vid tio vaknar vid halv två och kan inte fortsätta sova, på dagarna är det omöjligt att sova hur mycket jag en kämpar för att få min sömn.
Jag har ju ändå gått över tiden med två veckor i morgon så dem lär väll sätta igång det?
Jag har haft sammandragningar/värkar från helvetet rent ut sagt i över ett dygn som gör så att man inte kan slappna av. Jag orkar inte gå runt massa och jag orkar inte göra ett dugg. så det skulle göra mig jävligt sur om de skulle få för sig att vänta med att sätta igång det till på måndag för då är det tre nätter till med ingen eller dålig sömn. och det är inte okej.
Men jag hoppas på det som barnmorskan här i Enköping sa att dem kommer sätta igång det hela, men med allt hopp jag har haft tidigare vågar jag inte hoppas på något längre.

Tuff dag

Ja jag kan tycka att dagen varit tuff. Haft värkar var tionde minut sedan igår, och det går ju inte frammåt. Ska ta och kontakta förlossningen om detta lite senare.

Jag har inte tagit kort på dagens kläder, men det får folk faktiskt stå ut med, känns som om det är så mycket annat att tänka på faktiskt, och när ska pappa hinna hämta katterna är ju en bra fråga. Visst han har ju nyckel hit så han får väll komma hit och hämta dem imorgon eller ikväll för kan ju inte stå här men en nyfödd och tre kattungar och två vuxna katter, lägenheten räcker inte till.

Ska försöka få underbara Jonas att laga lite mat till mig när han kommer ham också, för jag känner inte att jag orkar. Nej jag är inte slö. Bara hungrig och trött.

Står fortfarande mellan


Det står fortfarande mellan
Tyra
Alize
Tiffany
när det kommer till namn till bebis.
Hon ska heta Elizabet wivi i andra namn så vilket passar till det?

Inte så lätt

Saker är inte så lätta just nu. Jag har gått med dessa värkar mellan 7 och tio minuter sedan klockan 21 igår kväll, och inget händer. det gör bara ont men inget mer, inget verkar hända förutom att jag ska lida med dessa värkar i bra många timmar och dygn till. Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så här att värkarna inte startar något. Varför ska jag gå med dessa värkar så länge?
Dock är jag nöjd med att värkarna gjorde ondare inatt än nu. Tror den lilla sömnen jag fick i natt gjorde ganska stor skillnad på värken.
Jag vet dock inte vad jag mest önskar just nu att allt bara ska sluta, eller att det startar ordäntligt. Vet inte vilket som skulle kännas bäst just nu.

Gaviscon

Gaviscon är verkligen något som har hjälpt mig när jag har haft halsbränna. Det är det ensa medlet som faktiskt fungerat på mig. Det smakar inte gott det ska jag verkligen inte påstå men det lindrar riktigt bra och det kan sväljas ner med lite vatten vilket är helt perfekt. Jag använder den i flytande version och önskar jag hade hittat denna produkt på en gång mot halsbränna och sura uppstötningar.

Ute efter att skada kanske

Denna bebis måste ju vara ute efter att skada bara.
Igår/ i natt så hade jag sammandragningar/värkar från helvetet. det höll verkligen på bra länge också.
Efter två ipren och ingen sömn på ett dygn så lyckades jag somna iaf, vilket var väldigt väldigt skönt.
Så ingen bebis har blivit född inte.
Men det är ju inte lång tid tills i morogn ändå så, det gör mig inget, jag kunde ju inget annat än önska att smärtan skulle gå över igår. Dock känner jag mig lite sönder slagen just nu.
Men detta kommer bli så toppen så.

Minskar

Nu är det sju minuter mellan sammandragningarna/värkarna så det är inte mycket vila just nu. men jag ska vänta en timme till och se hur det artar sig, vill inte åka in om det slutar helt plötsligt.

Sjukt ont

Sjukt ont får jag var tionde minut, så har det varit i ca en timme nu, det är jobbigt när det känns som om det aldrig kommer hända något, men detta är ju något man får vara redo för. Kan bli intressant om det kommer starta på riktigt allt nu, eller om det bara är sådana här luringar som jag har haft tidigare,

Väntan snart slut

Snart är väntan på denna bebisen slut. Det känna som om den har varit så lång nu, men nu ser man slutet på det hela, hoppas att dem håller på det att sätta igång det hela på fredag när vi ska till akademiska.
Men med våran tur skulle det inte riktigt förvåna om dem skulle skicka hem en igen på fredag utan att göra något, då kommer jag bli sur som satans för nu har jag väntat två veckor på att dem ska kunna sätta igång det hela.

Älskar att det var en tjej tidigare idag som kommenterade och var jätte sur för att jag inte använder mamma kläder. Men måste man göra det varje dag eller? Jag använder kläder som jag kan ha. och när jag vet att jag inte ska lämna mitt hem så känns det ganska onödigt att klä upp sig.
Och varför ska jag köpa på mig massa mammakläder när jag kan ha kläderna som jag har haft tidigare?

Hon var sur på denna sista bild. men på den första så ser man ju att jag har tröjor som är tillräckligt stora också.


Kan inte riktigt bestämma mig


Jag kan verkligen inte bestämma mig för vilket namn jag tycker är finas till bebis när hon kommer.
Tyra
Alize
Tiffany
Det är dem tre tjejnamnen som vi är inne på att ge bebis men kan inte bestämma vilket som är gulligast och finast.

Till om det blir en pojke så är vi inne på
Benjamin
Sedan har vi inte kommit fram till något mer namn, så det lutar åt detta namn om det blir en kille.

Men har ni några förslag? vilket namn tycker du/ni är finast?

Tidigare inlägg