3:dje.

Tredje saken som gör mig glad men inte alltid, det är vädret.
Det spelar ingen roll vad det är för väder alla väder gör en glad i olika stunder,
Så som idag att vakna och se att det är fint väder ute att solen skiner och att man har fint väder hela denna underbara dag.
Snöväder kan också göra mig glad om det är vinter och grått, så man kan mysa riktigt inne och faktiskt är det mysigt att vara ute också när det är snö (dock kanske inte när man bor i lägenhet)
Det första regnet varje år på våren då det börjar bli varmt ute när man känner hur asfallten luktar så gott och känner hur dropparna nuddar din kropp. Åååh vill ha vår och regn.
Alla väder gör mig lycklig i olika stunder och vad tråkigt det skulle vara om det alltid var soligt eller det alltid regnade.

2:a

Andra saken som verkligen gör mig glad.
Det är Mat och Bakning. Ja jag vet att det låter sjukt, men jag älskar att laga mat och baka, och äta allt som är gott och testa nya saker att äta.
Jag har nog inte någon riktigt favorit rätt heller jag älskar allt som är kladdigt som grytor och det, Tacos är ju också en favorit men som man börjar tröttna på så det blir att upptäcka lite nya sätt att göra det på.
Och en god och fin kaka kan väll göra vem som helst glad? Iaf mig.
Jag skulle inte klara mig utan mat och kakor/baksaker över huvudtaget.
Men bara för att jag älskar mat och sådant betyder det inte att jag alltid är glad eller pigg när jag lagar mat ibland behöver jag släppa matlagningen och bara slappna av.
Jag önskar dock att man hittade på flera recept, jag är ju så kass på det och det blir ofta samma mat varje månad. Så är det någon som skulle vilja göra mig lycklig och skicka lite idéer på goda recept?

1:a

Första saken som gör mig glad berättar jag om idag.
Det är ju en självklarhet för varje förälder tror jag att ens barn gör en glad.
Så Julia är den/det som gör mig gladast på jorden fast hon kan irritera ihjäl mig med att vara envis och tvärs i mot men det är ju charmigt det också att hon har sin egna vilja redan.
Visst att ta hand om henne byta blöja, mata, göra mat, leka och allt som hör till är inte alltid så roligt som folk kanske tror för det är det verkligen inte, men fast det inte är roligt hela tiden så  gör det mig lycklig, jag skulle inte vilja byta det mot något i hela världen.
Den lyckan man känner när man ser den där underbara varelsen som man varit med att skapat för en helt varm i kroppen, när hon sover kan man ligga länge och bara titta på henne.
Det är en av dem sakerna som gör mig riktigt lycklig och glad.
Andra saken som gör mig glad berättar jag om i morgon, den saken kanske inte är lika lätt att gissa.


Lagar mat.

Julia sover gulligt och jag lagar mat till mig och Jonas under tiden som jag väntar på att han ska komma hem.
Han får en pastasås gjort på kalkon hoppas det blir gott, är inte så förtjust i pastasås men han tycker om det så då kan vi ju äta det.
Har varit ute på promenad med Lotta och Arn idag men jag har fortfarande skit ont i min fot, undra vad jag har gjort, kan inte gå ordentligt just nu. buhu synd om mig.
Förresten har jag läst och sett att man kan misstolka det jag har skrivit tidigare, jag ljuger inte i min blogg det gör jag inte, det jag menar med att ni tror ju vad ni tror och när jag skriver sakre om att jag och Jonas bråkar är det oftast verkligen inte så Överdrivet som det låter i denna bloggen, utan jag skriver ut hur jag känner, detbetyder inte att jag beteer mig så mot honom, som att hota med att flytta och ta med mig Julia hela tiden, det är liksom inte så jag beteer mig, men det är så jag känner i min hjärna just när vi bråkar och då skriver jag också det jag har i huvudet.
Jag har inte ljugit i ett enda inlägg i min blogg hittills, tänker inte börja nu heller fast ni tror jag ljuger, för ni får tro vad ni vill, jag skriver för mig själv, att jag ska ventilera mig lite, annars så fyller jag ett block hemma på två tre dagar och det är det inte värt. Men iaf ni ska veta att jag inte ljuger och jag har gått igenom allt jag skriver här.

Senaste året


Kom att tänka på att det har hänt en del från studenten förra året till studenten i år.
Jag har blivit gravid, varit på ultraaljud, undersökningar och fött en underbar flicka.
Har slutat gått ut 1-2 gånger i veckan.
Stängt in mig själv i mitt hem och skitit i att umgås med alla.
Insett att många av dem som man trodde var ens vänner inte är det.
Firat jul för första gången på många år.
Varit nykter ett nyår och en valborg.
Flyttat till större lägenhet med Jonas.
Insett att jag är arbetsnarkoman och vill jobba hela tiden.
Har varit på kolmården.
Hjälpt pappa att flytta.
Har blivit laga mat och bak beroende.
Blivit mer öppen som person och lärt mig att inte dömma folk innan man pratat eller umgåtts.
Slutat känna behov av att vara med på allt folk gör.
Kommit på att det jag vill inte alltid är det viktigaste och därför försöker kompromissa.
Blivit en riktigt grinig och arg flicka men har nu insett varför.
Finns säkert många flera saker som har hänt men kommer inte på dem just nu.


Detta ångrar jag

Ångrar att jag inte tog till mig skoltiden och allt som hade med det bättre.
Men just när man satt där i skolan så var allt så tråkigt, och skolk blev en vanligt fenomen.
Var nog borta mer från skolan än jag var där på alla dessa år från början på kunskap till slutet på gymnasiumet.
Jag la inte ner någon energi alls på skolan och tyckte att allt som inte gick min väg direkt var super trist och jag sköt upp allt så länge det gick.
Det förstörde för framtiden faktiskt, jag har betyg jag känner att jag behöver plugga upp, visst jag har ett jobb men det är inte samma sak, jag önskar att jag hade lagt ner mer tid i skolan så jag kunde utbilda mig vidare till det jag vill utan att behöva gå komwux först men nu är det inte så.
Men det är min största ångest i mitt liv.

10 dödssynder

1. Högmod
2. Girighet
3. Vällust
4. Avund
5. Frosseri
6. Vrede
7. Lättja

Haha det var dem 7 dödssynderna iaf. Jag tror inte på dödssynder därför jag tog dem.


Det här ska jag bli när jag blir stor

Jag tänker inte säga "att det här ska jag bli när jag blir stor" för jag vet inte vad jag tänker bli när jag blir stor, jag vill göra så mycket med mitt liv, så jag tänker ta det som det kommer, göra det som faller mig in det som känns bra för stunden, men visst så har man väll mål, men oftast ha man ju mål som inte går att uppfylla.

Saker jag saknar


Saknad över hur det var förr i tiden finns, så som det var när man var 14-18 och man inte hade så mycket "vuxen problem" dock hade man ju många andra problem men det är i dagens läge inte så svåra.
Då kunde man göra nästan hur som, vad som, allt var roligt fast kämpigt.
Det är nog kanske inte bara jag som saknar hur det var förr men man kommer aldrig få den tiden tillbaka, man får det att leva kvar i minnet om man vill uppleva det igen. Men det gör inget, det känns som om bra saknad man har över den tiden som har varit.


Mina rädslor

Myror,myror,myror det är fan min största rädsla här i livet, dem små krypen som kryper upp på en och biter på en så det gör ont, det är inte alltid man ser dem och dem kan krylla miljoner på ett och samma ställe. Nej det är något jag inte förstår ska existera det är verkligen myror dem övergår mitt förstånd, dem är ju bara äckliga.

En annan av mina rädslor är att bli lämnad själv, att behöva leva livet helt ensam att alla bara ska fly från min omgivning och jag aldrig kommer repa mig från det, kanske är därför jag stöter bort människor i min omgivning innan dem stöter bort mig.

Och sedan är jag rädd för stora båtar och ubåtar men det är för att man kan fastna i dem när dem sjunker och då dör man eller att en ubåt kan dyka upp var som när som i vattnet. Nej usch.

Det här är jag bra på

Oj det är svårt att pinsamt att prata om vad man tycker att man är bra på, men tydligen så ska man göra det med denna fråga så det är väll bara att börja tänka ut något.

Jag kan tycka att jag kan vara duktig på att lyssna på andra människor (kanske inte alltid men oftast iaf) att lyssna, försöka förstå och försöka hjälpa. Kanske jag inte alltid svarar det som man vill men jag lyssnar och är ärlig om vad jag känner och tycker. Och jag tycker att det är viktigt att kunna lyssna på andra utan att behöva ge något svar, utan bara vara där som ett stöd, att folk vet att man finns som en bollvägg att bara bolla idéer,tankar och sådant med.

Något annat som jag faktiskt tycker jag är bra på det är att baka och laga mat, jag är faktiskt stolt över att jag har lärt mig laga så mycket som jag har gjort, jag började laga mat när jag var 16-17 innan dess så rörde jag knappt något som hade med mat att göra, förutom när jag hjälpte till när jag var liten.
Och vi bakade itne särskilt mycket under min uppväxt heller så det förvånar mig att jag faktiskt kan baka så pass mycket som jag kan och att jag tycker det är roligt.
Jag ska inte skryta men jag tycker att jag lagar väldigt god mat och bakar gott fikabröd.

Det här får mig att gråta

Jag gråter nästan för vad som kan jag erkänna, jag är verkligen en mes när det kommer till att gråta.
Jag gråter om jag är glad, när jag skrattar, när jag är ledsen, arg och förtvivlad.
Det är nästan allt och vad som får mig att gråta är också det mesta, det beror helt och hållet på sinnes stämningen i stunden.
En sak i ena sekunden som får mig att gråta kanske inte får mig att gråta nästa gång.
Jag kan inte ens sätta fingret på vad det är som får mig att gråta för det är så mycket som får mig att gråta. Nästan lättare att säga vad jag inte gråter av.
Kanske är det också senaste tidens hormoner som fått mig att vara extra känslig. så det gör det svårt att förklara vad det är som får mig att gråta för om jag ska vara ärlig kan jag inte riktigt minnas hur det var innan.

Mitt hem

Mitt hem består av 4:a rum och kök å 2 badrum. på 88 kvadrat bor vi och jag tänkte visa lite bilder på hur vi bor.
här kommer dem:

Det här upprör mig

Mycket i världen är upprörande, det som är mest upprörande för mig är all denna orättvisa som finns i denna lilla värld. Jag förstår inte riktigt hur det kan ha blivit så orättvist i världen, visst jag kan förstå att det inte alltid kan vara rättvist men det finns ändå för mycket orättvisor där ute.

Folk lever på gatorna och dör av värme och kyla, dem får ingen mat, ingen utbildning, dem blir utnyttjade på alla dess sett. Det finns folk där ute som blir misshandlade och dem som blir våldtagna eller tvingade till att sälja sig själva.

Sådant upprör mig, att det får existera, visst jag vet själv att det aldrig kommer att försvinna helt och hållet det vet jag. Men det upprör mig så mycket, alla ska ha samma chans här i livet.

Mina dåliga sidor

Dem är då många, nej men skämt och sidor, det är svårt ändå att skriva dåligt om sig själv, lika svårt som det är att skriva massa bra för man vill inte framstå som en dålig person.

Men en av mina sämsta sidor är min svartsjuka, jag är grymt svartsjuk av mig, och kan smälla på bara någon sekund. Det behöver inte ens hända något för att jag ska se svart genom mina ögon, det räcker med att tjejen kanske är lite söt som han pratar med, att det är ett ex och ibland kanske till och med att det är en tjejkompis till honom som jag inte vet har för baktankar med det hela.
Det är synd att vara så svartsjuk det förstör så mycket, men vill kunna lita på varandra.
Om man litar på varandra blir svartsjukan mindre då? Man måste iaf kunna arbeta ner svartsjukan och det ska jag försöka, för en av mina sämsta sidor är verkligen svartsjuka.

En annan dålig sida är väll att jag kan ha svårt att hålla mun, framför allt när jag är sur, jag är inte rädd för att ta saker ansikte mot ansikte, men det kan bli för mycket om jag blir arg.
Jag har svårt att låta bli att säga det som faller mig in i mitt huvud vare sig det är bra eller dåligt, det kan såra personer vilket inte är min mening men jag vill inte heller ljuga. Men det är inte en bra egenskap i alla lägen att inte kunna vara tyst och hålla det man känner till sig själv. Det är också något jag måste lära mig att kunna vara tyst och hålla saker för mig själv.

Tålamod är också en av mina sämsta sidor, för tålamod finns inte i min värld, jag förstår inte dem som har tålamod som kan vänta på saker, jag klättrar på väggarna innan de första fem minuterna, jag blir sur och grinig och vill att allt ska hända på en gång, tålamod är något jag verkligen är född utan.

Mina förebilder


Familjen wetterholm
Mina förebilder är dem som är med och som har varit med i familjen annorlunda, jag förstår fortfarande inte hur dem orkar och klarar av allt, dem måste ju verkligen ha ögon i nacken dem där.
Att ta hand om ca 10 barn, hålla dem lugna, laga mat till alla m.m m.m måste ju verkligen vara jobbigt det är mycket för dem att göra, och jag är så oerhört imponerad av att dem verkar klara av allt sådant där.
Dem kommer ut och gör saker med barnen, mycket mer än vad "vanliga" familjer gör också, dem tar sig tid att ta sig ut i skogen, att grilla korv på gården eller umgås hela familjen tillsammans.

Familjen Johansson

Känns som om dem borde vara förebilder för flera i detta lilla land, vi "små" familjer ska nog ta lärdom av att man faktiskt kan göra massa saker fast det är kaotiskt, men det känns mer som dem vanliga svensson svensson familjerna ger upp så fort dem får ett hinder, det gör inte dem där stora familjerna.

Familjen Ilmrud
Tycker ni att det är fånigt att jag har dessa familjer som förebilder så får ni tycka det, för jag står för det, dem ger iaf mig så mycket styrka att orka kämpa.

Ett pinsamt ögonblick

Kanske inte så pinsamt för alla men iaf för mig.
På julafton var vi hemma hon Jonas föräldrar med hans syster,
där sitter vi i soffan och tittar på kallesjul och jag bökar runt i soffan, utan att riktigt tänka mig för så fortsatte jag böka runt för att hitta en bekväm ställning att sitta i.
Och helt plötsligt fiser jag, kanske inte jätta högt men tillräckligt att det ska höras, jag börjar skratta, Jonas skäms och hans pappa kommenterade det med något. dock verkade dem andra två antingen intge höra det eller annars ignorera det.

Ni kanske inte tycker att det var pinsamt men för mig så var det verkligen pinsamt i den stunden.


Barndomsminne

Många barndomsminnen har försvunnit ur ens minne känns det som, om man får några år sedan tänkte tillbaka på tiden som var så var minnena mycket lättare att komma ihåg, kanske man börjar bli gamal.

Men ett stort barndomsminne jag har är ett besök på TomTits med dagis, vi åkte buss dit och resan kändes så oändligt lång innan man kom dit, kanske det var alla nerverna på att det skulle hända något nytt. Vi fick gå i led in två och två, hand i hand. Väl där inne så var det som ett sagoland. Om ens ögon kunde ramla ur huvudet så skulle iaf mina ha gjort det.

Jag älskade sådana här saker och vi satt genast igång med att undersöka allt som fanns inne på tomtits, så fort man hade hittat något spännande så hittade man något ännu mer spännande, och framför allt så mycket vatten saker man kunde leka med och blöta ner sig av.

När vi barn var som mest inne i att leka med allt det underbara så gick brandalarmet (det är nog därför jag kommer ihåg allt) vi fick skynda oss ut genom en brandtrappa på utsidan av huset, ner för bra många steg och stå och vänta tills brandkåren hade varit där och kollat så att det inte var någon fara. Det tog nog inte så lång tid, och snart fick vi åter gå in i byggnaden.

Men då hade vi hittat intressantare saker att leka med ute, stora svampar som sprutade ut vatten som fontäner, kommer ihåg att fröknarna inte ville att jag skulle vara där inne och leka men inte ens på den tiden lyssnade jag.


Första kyssen

"den första riktiga kyssen" den första som jag verkligen kommer ihåg var med "trollhättan" på ett läger när jag var 12 år gamal han var nog iaf 2-3 år äldre än mig och kusin till en av mina kompisar.
Vi hade varit på läger en vecka och vi skulle nu lämna lägret denna dag, han stod och höll om mig vid lägersångs platsen där folk stod och sjöng, och från ingen stans så kysstes vi, vi kysstes många gånger där innan vi skulle åka våra olika vägar.

Romantiskt var det liksom inte riktigt, men det var den första kyssen som jag verkligen kommer ihåg, något som gjorde intryck på mig, visst så hade jag pussat andra innan men detta var den första "riktiga" kyssen.

Denna kyss fick mig verkligen att fastna för honom, jag kommer ihåg att jag verkligen tyckte om honom, på något sätt så var dock dessa läger till för att para ihop oss bara för det året, och året efter när man kom tillbaka var det ofta någon annan som gällde.

Men efter att detta läger slutade så skickade jag sms till honom, jag skrev att jag saknade honom och massa sådant, men jag fick aldrig något svar på mina sms, och min första kyssen minne blev ist en mer deppig historia än en glad när jag blev kär men aldrig fick gensvar på mina senare kyssar.


Mina drömmar

Många drömmar surrar runt i mitt huvud, jag har många oliks drömmar som jag vill uppfylla som säkerligen aldrig kommer att bli uppfyllda men jag vill dela med mig av några av dem.

Jag skulle vilja flytta, flytta till Göteborg, något med den staden har alltid lockat mig, från första gången jag kommer ihåg att jag var där har den staden förtrollat mig, så jag tvingade pappa att åka till Göteborg varje semester i bra många år. Och det är i den staden jag vill leva, i landets underbaraste stad enligt mig.

När jag väl bor i Göteborg så vill jag så gärna jobba som BarnPsykolog, men det är en dröm som jag vet aldrig kommer gå i uppfyllelse, det är för mycket pluggande, för många år, jag skulle aldrig klara av det. Men det skulle vara mitt dröm jobb att jobba med barn som behöver min hjälp, kunna finnas där och lyssna för den stackars personen. Det skulle stärka mig som person att få jobba med det.

Jag har också drömmar att kunna upptäcka världen lite, jag har aldrig varit utomlands förutom england, om man inte räknar dem närmaste länderna som finland,norge,danmark och tyskland. Men det är liksom inga ställen som har givit mig så mycket att åka till. England var intressant och roligt att åka till, men min dröm är att upptäcka flera länder att kunna ta senester och åka utomlands i 2-4 veckor och bara se nya saker, pyramider, korta människor, smaka konstig mat. Det skulle verkligen vara en dröm att vinna en jorden runt resa.

Tidigare inlägg